Som med all annan verksamhet har intensiteten gått i vågor. En glansperiod var åren 1882 - 1912, då ett flertal omfattande sångarfärder till alla de norrländska städerna genomfördes för att samla in pengar till det nya nationshuset. En följande storhetstid var 1930-talet, då kören leddes av den legendariske Torsten Sundelin vars musikstipendium fortfarande delas ut av nationen.

En definitiv svacka utgjorde 1970-talet. I svallvågorna efter den radikala 68-rörelsen hade de traditioner som manskörssången bygger på svårt att hävda sig och verksamheten begränsade sig till det traditionella Sångarbordet med kvartettsång under Sånganförarens ledning vid Höstfest, Majmiddag och Vårbal med Trappserenad, som ombesörjdes av den kvartett som kören då krympt ihop till. Ett undantag var större nationshögtidligheter, jubileer etc, då dubbel- och trippelkvartetter drogs ihop för det specifika tillfället.

Under 1980-talet började emellertid saker hända. I tur och ordning bildades Jamtkvartetten, Grönstedtskvartetten och Experimentkvartetten. När dessa gick samman (Grönstedtskvartetten var då nationens officiella kvartett), med deltagande även av herrar från Norrlandskören, till Valborg 1987 för att underhålla med traditionella vårsånger vid funktionärsdrinken under ledning av Greger Andersson - tillika Salongsorkesterns skapare och förste dirigent - kan man säga att grunden till den moderna manskören var lagd. Under resten av 1980-talet begränsades hela körens verksamhet i stort sett till Valborgssången samt serenadsång natten före Vårbalen, nationskvartetten skötte ensam sångarborden.

I början av 1990-talet dök Mikael Nehrer upp på scenen, och i och med honom började hela kören åter etablera sig som en "året-runt-kör". Det första mer offentliga framträdandet skedde vid Höstfesten 1992, då kören framförde Hembygdshälsning , som Wilhelm Peterson-Berger tillägnade Norrlands nation, där han var hedersledamot. Antalet framträdanden utökades efterhand - förutom nationens gasker och baler underhölls det även vid olika föreningsevenemang mm. Antalet sångare ökade också från 12 - 15 i slutet av 1980-talet till c:a 25.

Höstterminen 1993 tog Thomas Strömberg över som dirigent och kören fick ännu fastare former i och med att en styrelse valdes och regelbundna veckorepetitioner infördes. Repertoaren växte också och breddades efterhand till att, förutom traditionell manskörsrepertoar, även inneåhlla mer showmässiga nummer i arrangemang bl.a. av Nehrer och Strömberg, vilka kom väl till pass vid de succéartade Dammiddagar som manskören arrangerar då och då på nationen sedan 1994. CV ingår också som ett inslag i KAPRIS - Nationsmanskörsfestivalen i Uppsala - som sedan 1995 varje år hålls i maj.

Ett lyft har varit turnéerna och här kan nämnas: underhållning vid Lundsbergs skolas 100-årsjubileum i Värmland våren 1996, Porthanfesten vid de österbottniska nationerna i Helsingfors hösten 1997 samt inte minst "Sångarfärden till hembygden" våren 1998. Här återupprättades den gamla traditionen att sjunga ihop pengar till nationshuset efter att ha legat i träda i nästan 100 år.
Efter sångarfärden beslöts att dokumentera kören i form av en CD, och i slutet av maj 1999 kunde releasepartyt gå av stapeln.

Hösten 1999 instiftades på initiativ av ordförande emeritus Björn Larsson det illustra sällskapet PV.

I januari 2003 firade kören med pompa och ståt 150-årsjubileum på Norrlands nation och spelade samtidigt in sin andra CD.

För en mer detaljerad beskrivning av körens förehavanden under senare år hänvisas till årskrönikorna, som finns som länk på huvudsidan. För att få en inblick i körens äldre historia hänvisas framför allt till följande litteratur:

• Mikael Andree: Norrlands nation 1827-1927  (1927)
• Gösta Johnsen: Musiklivet inom Norrlands nation 1927-1977, Norlandica VII  (1977)

P-G Norman