Torsten Sundelin

Ur Norlandica VII (1977) :

Musiklivet inom Norrlands nation
Gösta Johnsen

År 1929 tillträdde Torsten Sundelin posten som Sånganförare och han inledde en form av musikalisk samvaro, "sittningarna", som skulle fortgå i 20 år. (2 protokollsböcker och 2 sångarmatriklar för åren 1929-1948 finns i nationens arkiv.)

Protokollet från den första sittningen, den 21 oktober 1929, innehåller redan de viktigaste ingredienserna: först körövning, sedan den egentliga sittningen i Gula salongen, där nationens vaktmästare, den oumbärlige Adolf Andersson, serverade kaffe och punsch.

Under sittningen i Gula salongen sjöng man givetvis, man höll tal, vari den studentikosa retoriken gavs fria tyglar, och dessutom förekom instrumentalmusik av nationens egna förmågor och inbjudna gäster.


Protokoll fört vid sångövning den 21 okt. 1929

§1

Måndagen den 21 okt. 1929 var en svart dag i Norrlands nations annaler. Sångarglädjen, som hittills vuxit tämligen vild och än skenat iväg som en yster fåle, trotsandes alla hinder, dem människans naturliga lättja och genomsnittsmannens för kvartettsångs åstadkommandes abnormt låga röstläge uppställa, än åter legat i sitt trevna ide som en norrländsk vinterbjörn, den skulle nu bindas i byråkratismens tvångströja. Hur detta företag avlöpte, därom skall denna bok söka bära ett sannfärdigt vittnesbörd.

§2

Vid landskap å Norrlands nation den 2 okt. 1929 valdes till Sånganförare fil. mag. Torsten Sundelin. Då jag i egenskap av nationens förste kurator å övligt och hövligt sätt underrättade honom om valet samt bifogade en lyckönskan till den uppskattning, varom valets utgång bar vittne - röstetalet var lika enhälligt som ensiffrigt - mottogs jag å det ovänligaste med en mustig ed, vars innebörd syntes vara ungefär skaldens ord "får man ej ens till natten frid?" Varpå den nyvalde mumlade något om att man skulle få se vem man stungit hade. Fylld av de dystraste aningar lämnade jag den nyvalde ämbetsmannen och hade redan i desperation börjat underhandla med nationens högtalarexpert om att säkerställa landsmännens behov av sång vid festerna medelst inköp av negerkvartett- och Martin Öhman-skivor, då jag i min brevlåda erhöll en osympatiskt avfattad skrivelse, där som jag befarat saligen avsomnade nationskören kallades till övning den 21 oktober kl. 9 e.m.

§3

Då jag - för säkerhets skull en god stund efter utsatt tid - infann mig i nationssalen, skönjde jag i halvdunklet en samling studenter, som till antalet livligt erinrade om Allmänna Sången vid Gustaf Vasahyllningarna den 12 maj. Slutsats: nu har Sundelin, såsom den av offentliga uppdrag överhopade man han är, råkat ta miste på ett par av sina körer och sammankallat Allmänna Sången till övning på samma tid o. rum som nationssångarna. Förstatenorstämman föreföll dock betydligt större än den plägar vara vid Allmänna sångens repetitioner, men dess sydländska prakt pekade hän på ett varmare luftstreck än Norrlands. Min slutsats visade sig dess bättre falsk - f.ö. det enda falska som förekom under kvällen. De sydländsk färgade tenorstämmorna befunnos tillhöra en omvänd västgöte och en värmlänning, som åtminstone tycktes ha mottagit den första väckelsen till ett bättre liv, varjämte stämman representerades av en tenor av rent nationell extraktion, vilken på sina kamrater utövade ett förädlande inflytande, så att hela stämmans klang erhöll den erforderliga nordiska innerligheten. Övriga stämmor hade helt nationell besättning, och kören uppgick till bortåt trettio personer.

§4

Övningsprogrammet upptog "Vila vid denna källa" , där dirigenten genom ett nytt tempo tycktes vilja antyda, att det icke var någon quicklunch som framställdes, "Hösten är kommen" och "Till Sverige". Redan det faktum, att ungefär 1 1/2 timmes övning ägnades blott dessa tre nummer, visar tillfyllest med vilken oanad grundlighet repetitionsledaren gick till väga i instruktion och vilka krav på precision och föredrag han ställde. Sångarna svettades och tänkte: "våra föregående sånganförare ha tuktat oss med ris, men Sundelin skall tukta oss med skorpiongissel".

§5

Lönen för mödan nalkades. Dörrarna till gula salongen slogos upp, varest skymtade ett kaffebord med koppar, glas och flaskor, samt andre kurator, fil. kand. Karl Nilsson, vilkens fenomenalt djupa basröst icke har något utrymme i de kompositioner, forna tiders tonsättare åstadkommit - han håller sig helst på sub-konta oktaven, och hans röstomfång varierar mellan tersen och kvinten - vadan han t. v. måste stå utanför det basklavbundna kvartettrepetitionsarbetet, något som dock sånganföraren lovat åstadkomma ändring i genom en kompositionsverksamhet, som av alla norrlänningar motses med stora förväntningar.

§6

Intogs - av herr Andersson - kaffe, punch och senare även groggar. Nu visade det sig , att den stränga behandling, sångarna under aftonens förra del rönt, burit frukt i en komprimerad förbittring och energi, som nu exploderade i en sångarglädje som ej kände gränser. Byråkratismens grå spöke stack upp huvudet ett tag då sånganföraren uppdrog ett blått häfte, där alla närvarande - utom fil kand. Karl Nilsson - tvungos anteckna sina namn, varjämte han ytterligare uppdrog åt undertecknad att protokollsmässigt bevara åt eftervärlden vad som förekommit vid dagens sammankomst. Ett orimligt uppdrag! Ty vem kan på papperet fästa det mest flyktiga av allt, de snart förklungna tonerna av jublande eller mediterande sånger, charmen i att sitta bland sångarbröder och låta tiden fritt rinna undan mellan fingrarna, konstnjutningen att höra sånganföraren till fil. mag. Erland Ehnmarks pianoackompanjemang utföra flera solonummer.

§7

En hel del anföranden höllos, framför allt av sånganföraren. Såsom stenografisk analfabet kunde undertecknad icke uppteckna ens en ringa bråkdel av vad som sades, men erinrar sig, att allt andades stor tillförsikt beträffande nationssångens framtid, dels grundad på nationens innehav av goda och talrika sångröster, dels på sånganförarens sluga beslut att anordna nationssångens övningar, vilka skulle äga rum varannan måndag, som icke blott ideella fester utan även meddelst materiella lockelser försäkra sig om landsmännens flitiga deltagande i nationssångens övningar.

§8

Sammanträdet avslutades kl. 12 m.n., sedan det meddelats att nästa övning skulle hållas den 4 nov. kl. 9 e.m.

Uppsala som ovan
Olof Svenonius Olof Svenonius

Justeras
Torsten Sundelin

Typiskt exemplel på repertoar tagen från nationsafton den 9 november 1940, då norrlandsförfattaren Ludvig (Lubbe) Nordström var hedersgäst och talade över ämnet "Finns det norrlänningar?". Under ledning av Eskil Wallmark sjöng manskören under sittningen:

  1. Halvan
  2. Ein König ist der Wein
  3. Vila vid denna källa
  4. Wir griffen jungst der Weltbrand
Vid kaffet:
  1. Hösten är kommen
  2. Jan Hinnerk
  3. Stridsbön
Efter Lubbes tal: Sveriges folk (Lubbe Nordström, Ture Rangström)

Vid trappsången:

  1. Stå stark du ljusets riddarvakt!
  2. Joachim uti Babylon
  3. Till Österland
  4. Slumra hulda
  5. Guten Abend
  6. Studentsången

Ibland inträffade "Galasittning" bekostad av manskörens gynnare, direktör Svante Strandberg, hemma hos familjen Strandberg. (Fru Strandberg var Torsten Sundelins syster)
Tillbaka