Sångarfärder till Norrland

Mikael Andrée, Norrlands Nation 1827-1927 (1927) :

I det föregående har talats om betydelsen av nationens första sångarfärd till hembygden sommaren 1882. Den ypperliga kören, som till största delen bestod av landsmän men även räknade några lånade krafter från andra nationer, leddes av nationens förste kurator fil.kand. S.V Westerlund, "Morbror" gemenligen kallad, bland annat framstående deltagare i 1878 års studentsångarfärd till Paris. Programmet upptog ett stort antal av de populäraste numren på studentsångens repertoar. Färden, som omfattade alla platser av större betydelse i Norrland, var från början till slut ett oavbrutet triumftåg. Det kan utan överdrift sägas, att den förde nationen och hembygden närmare varandra. Också hyllades kören, inklusive de "främmande sångarna" varmt och uppriktigt vid en i början av höstterminen på nationen anordnad fest med anledning av den lyckade sångarfärden.

Nationskören, under ledning av A. Åkerlind, gjorde år 1892 ett andra sångartåg till hembygden, vilket likaledes kröntes med storartad framgång. Det utsträcktes för övrigt till Finland, där konserter gåvos i flera av kuststäderna; i samband med en av dessa konserter hyllade kören författaren Zacharias Topelius med en särskild sånguppvaktning.

1904 startades den tredje färden i ordningen upp till Norrland, denna gång under ledning av fil kand. E. Gauffin. Kören förfogade över ett stort antal goda sångarkrafter och gjorde mycken lycka. Överallt i hembygden möttes den av en överströmmande älskvärdhet, som å nationens vägnar mottogs och kvitterades av förste kurator, dåvarande fil kand. E.G. Wahlgren.

1907 gjorde Norrländska studenters folkbildningsförening i Uppsala en sångarfärd till Gästrikland och Hälsingland under ledning av musikdirektör W. Lundgren, vilken också ledde nationens fjärde sångarfärd till Norrland sommaren 1908. Dåvarande förste kurator E.G. Mångberg har på sitt sätt skildrat denna färd i den redogörelse för densamma, som han utgav i tryckt form under rubriken "Norrländska dagar".

Slutligen företog nationen 1912 i januari en sångarfärd under ledning av teol. kand. G. Lindberg. Resultatet var icke av beskaffenhet att uppmuntra till nya sångarfärder, något som bland annat berodde på årstiden, varför denna färd tills vidare är den sista i nationens annaler.

Att nationssången för övrigt i regel stått högt inom nationen och haft en särskild betydelse för dess umgängesliv, må här endast i korthet konstateras. Ett stort antal av Uppsalasångens förnämsta krafter under de senaste årtiondena har utgjorts av medlemmar av Norrlands nation. Landsmän ha också alltid intagit en framskjuten plats i ledet vid alla lysande sångartåg till olika länder, som Uppsalasången under tidernas lopp företagit.

Tillbaka