1808   200 år   2008

Runeberg: Haeffner
J.C.F. Haeffner
Den svenska studentsångens fader

Studentmanskörsången i Uppsala

All traditionell manskörssång i Sverige har sina rötter i Uppsala och föddes genom valet av Johann Christian Friedrich Haeffner till Director Musices vid universitetet den 29 juni 1808.
Haeffner kom ursprungligen från Tyskland där den fyrstämmiga manskörssången hade växt fram under slutet av 1700-talet, speciellt vid universiteten och inom ordensväsendet.
Haeffner blev grundaren av en ny manskörstradition genom sin verksamhet bland uppsalastudenterna.
Han startade verkligen från ingenting och gick personligen in och ut i studentlyorna för att lyssna på studenternas sångröster och lyckades på kort tid samla ihop omkring femtio studenter som han kallade till repetitioner.
Redan höstterminen 1808 sjöngs den av Haeffner komponerade Under Svea Banér som får betraktas som den första svenska manskörssången.
Allt fler sångare deltog i uppsalastudenternas sångaruppvaktningar och minneshögtider under 1810-talet. Dessa evenemang tilltog i antal under 1820-talet och beredde vägen för bildandet av Allmänna Sången år 1830.

När Allmänna Sången, under protester från gamla sångare, blev en blandad kör år 1963 levde manskörssången kvar vid studentnationerna i form av mer eller mindre fast sammansatta mindre körer, kvartetter etc som övade för att stå till tjänst vid nationernas olika verksamheter: de solennare festerna, uppvaktningar, minneshögtider, begravningar, serenadsång mm. Ofta var sångarna också medlemmar i sångsällskapet Orphei Drängar som såg till att den gamla upsaliensiska manskörstraditionen bevarades.

Under 1990-talets början ökade manskörsverksamheten markant vid flera nationer, speciellt vid Västgöta, V-Dala, Värmlands och Norrlands nationer, och tanken att samla dessa körer för att sjunga tillsammans växte fram bland entusiastiska sångare.


Litteratur: Leif Jonsson   Ljusets riddarvakt   1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst. (Studia musicologica Upsaliensia Nova series 11. Uppsala 1990)

Kapris-Historia