Haeffners sångundervisning för studenterna, som infördes med visst motstånd från konsistoriet, var förutsättningen för den körsång som blev ett så karakteristiskt uttryck för den nya fosterländskt och rojalistiskt präglade studentandan i Uppsala.
Med komponerandet och inövandet av en fyrstämmig oackompanjerad manskörsrepertoar för studentbeväringens exercis, för olika slags kungahyllningar och liknande ceremonier grundlade Haeffner en för Sverige helt ny musikgenre.
Den originelle "gubben Haeffner" vann studenternas varma tillgivenhet, men han erkändes även såsom framstående musikalisk auktoritet av den musikälskande nyromantiska kretsen kring Geijer och Atterbom.

Folke Bohlin

År 1808 ankom hovkapellmästaren Haeffner, och med honom begynte musiken i Uppsala en ny tideräkning. Han hade redan stort rykte såsom både kompositör och anförare då han kom till Uppsala, och att anföraren vid stora Operan i Stockholm, Kraus och Voglers efterträdare, nedlät sig att bliva anförare för det lilla Akademiska kapellet i Uppsala gjorde naturligtvis att han emottogs med öppna armar. Långt ifrån att visa något förnämt förakt över de små tillgångarna, eller låta sig nedslå av några hinder, började han organisera orkester och kör på det sätt att han gick ur hus i hus och uppsökte alla som hade någon skymt av talang eller anlag därtill, bjöd hem dem till sig, lovade dem kostnadsfri undervisning och uppmuntrade dem med lovord, som, ehuru oftast överdrivna, hade den verkan att arbetena gingo med en förvånande fart. Även jag infördes i den musikaliska virveln. En vacker dag inkom till oss en liten gubbe med grått, yvigt, krusigt hår, livliga ögon, platt näsa, bred mun, talande med strömforsens häftighet en barbarisk rotvälska av nedersaxiska och svenska.
- Mikke tjenner! Jak er Haeffner. Mikke tjenner! Här skall man vara en pra schtemme. Ten vill jak man höre.
Därpå satte han sig vid ett s.k. Lindbloms klaver, som stod i rummet, ty på den tiden fanns ännu icke något piano i Uppsala.
- Na, na, lass uns mahl hören! ... Pra! ... Tamme Gebel! ... Kom man till mik i morgen klokken fire! Mikke tjenner!
Och så bar det av vidare.
Följande dag höll han mönstring och delade sina musikaliska rekryter i stämmor, ungefär tolv i vardera, han hade fått ihop en kör av omkring 50 studenter.