Aftonbladet den 21 maj 1938
Uppsala-serenad från buss
UPPSALA, lördag. (AB) Det finns 365 nätter på året och ibland till och med 366, men det är bara en enda natt, som det är riktigt roligt att få ge, och riktigt spännande att få ta emot en serenad, och det är natten före vårfesten. Om regnet så står som spön i backen, och det är rått och kallt i luften, bli ändå stadens samtliga studentsångare kvartettvis släpade runt staden av ängsliga och stolta serenadgivare. De stackars flammorna borde väl få sova ut ordentligt natten före sitt stora kraftprov, att dansa till morgonkaffet på V-Dala, men det är just vad de inte får. Ända till 3–4 tiden på morgonen kan de få ligga vakna och vänta på "Stjärnorna ti"... och den övriga repertoaren, ty Uppsala är en stor stad, flammorna äro många, men första tenorer är det ont om.Tyvärr händer det allt som oftast, att skaran börjar glesna framåt morgonen och att sången blir därefter. Synd om den stackars flickan, som fått ligga vaken så länge och får så litet för det! Men lycklig och sjufalt lycklig den unga dam, som blivit bjuden till Norrlands nation i kväll och fått en serenad i natt av en norrlänning. Ty de oförlikneligt praktiska och vänfasta norrlänningarna ha hyrt en buss för hela natten och i den har en manstark serenadkör kuskat staden runt och avverkat ett fullkomligt rekordmässigt serenadprogram. Tur i alla fall för norrlänningar och ännu mer för alla andra, att det verkligen slutade att regna i går kväll och till och med blev stjärnklart och ett det sentimentalaste månsken. Ack, den mångomsjungna blåaktiga dagern över Uppsala sent en vårkväll – och tidigt en vårfestmorgon! När lyhörda och lättstörda borgare stoppar fetvadd i öronen och alla poliskonstaplar välvilligt lyssnar till de skralaste försök till ordnad sång. Emde Serenadnatt Uppsalaserenaden |
