Studentsången 200 år

Referat av Jubileumsdagen i Uppsala den 24 oktober 2008

Föredraget i Alfvénsalen

Jubileumsprogrammet inleddes kl 18.00 med ett föredrag i Alfvénsalen arrangerat av Orphei Drängars emeritikör, Orphei Veteraner, samt Student- och universitetshistoriska Sällskapet i Uppsala, en vänförening till Museum Gustavianum. Där berättade professor emeritus i musikvetenskap Folke Bohlin, en av de ledande experterna på just kvällens musikhistoriska tidsperiod, den fängslande historien om hur J.C.F. Haeffner blev director musices i Uppsala och om bakgrunden till att Uppsalastudenterna gick upp till Uppsala slott den 24 oktober 1808.

Haeffners romantiska opera Renaud från 1801 och dess handling presenterades, kärlekshistorien mellan korsriddaren Renaud och en arabisk prinsessa, samt hur en soldatkör ur den operan, som utspelas på 1200-talet i korstågens Palestina, transformerades till en patriotisk krigssång för att passa stämningarna i Uppsala krigshösten 1808. Eftersom Haeffner i en offentlig konsert i Uppsala senare i november samma år hade med just den soldatkören i programmet, och hade repeterat den med den kör av studenter som han bildat i början av höstterminen 1808, så var sången välkänd. Den omarbetade texten fick man från teologiprofessorn och psalmdiktaren Samuel Ödmann, som samma höst blivit inspector musices vid universitetet; så blev t ex "himlens banér" till "Svea banér".

Orphei Veteraner, förstärkta med sångare från nationsmanskörerna, illustrerade genom att inleda med just den sången: "Under Svea banér". Några av Haeffners senare komponerade manskörer i Uppsala illustrerades också med sång, t ex "Lejonriddarne" - Vikingasäten åldriga lundar. Manskörens senare utveckling i Sverige och Norden under 1800-talet behandlades slutligen också under det synnerligen intressanta föredraget.

Marschen upp till Uppsala slott

Efter föredraget skedde samling utanför Norrlands nation kl 20.30 för marsch med Uppsala studenters fanborg i spetsen upp till Uppsala slott. Marschen leddes av Norrlands nations Andre kurator Therése Olsson samt dess manskörs, Chorus Virorum, dirigent Christopher Lagerqvist och ordförande Ole Nilsson. Fackeltåget gick via de traditionsrika akademiska miljöerna Skytteanum och Odinslund upp till Gunillaklockan vid Uppsala slott, och vägen upp från Carolina Rediviva till Slottet upplystes av rader av marschaller.

Konserten vid Uppsala slott

I väntan på klockans 150 slag kl 21.00 framfördes en spontan hyllning, den vackra serenaden "Till Österland", till vår i kriget 1808-1809 förlorade östra rikshalva och till damerna i publiken. Efter den kraftiga och stämningsskapande klockringningen genomfördes en halvtimmeskonsert, hållen under suset av de för kvällen kraftiga vindarna från Uppsalaslätten. Presentatör av sångerna var Chorus Virorums ordförande Ole Nilsson.

Konserten inleddes givetvis med Haeffners klassiska "ur-sång", den första studentsången i Sverige för manskör: "Under Svea banér". Därefter följde Jubileumstalet, till Haeffner, och om studentsångens betydelse för Uppsalas kulturliv. Talet hölls av den legendariske professorn och tidigare vicedirigenten för Orphei Drängar, Folke Bohlin, som dagen till ära hade lämnat Sveriges fjärde universitet (i Lund) för att vara med och fira 200-årsdagen.

Därefter var det på nytt dags för sång och sången "Studentsång" - Dåne liksom åskan bröder! från år 1849 stämdes upp med en intensivt mullrande klang. En kväll som denna var inte fulländad utan en världspremiär - och den tredje sången för aftonen var just en sådan. "Så ljuvt och så bra" hade komponerats av Chorus Virorums dirigent, Christopher Lagerqvist, som genom att tonsätta en fosterländsk dikt av Erik Gustaf Geijer ville visa på kontinuiteten hos och förnyelsen av manskörstraditionen sedan 1800-talet. Sången följdes upp av Prins Gustafs sedan år 1852 klassiska "Studentsång" - Sjungom studentens lyckliga dag.

Konserten avslutades med ett av de mest välklingande manskörsverk som någonsin skrivits; "Sveriges flagga" från 1916, vars rika arrangemang och fullskaliga tonkonst fick publiken, som vid det här laget bestod av flera hundra personer, att spontant utropa hyllningsfraser. Ord som "äntligen!" och "fantastiskt!" kunde urskiljas i den allmänna glädjeyttringen.

Nachspielet på Norrlands nation

Därefter bar det av tillbaka till Norrlands nation till tonerna av spontansånger sjungna av de församlade åskådarna. På nationen väntade väldoftande punsch, passande för dagen Carlshamns Flaggpunsch, i rikliga mängder i Inre Läsrummet i Gamla huset som hade specialreserverats av nationen. I den angränsade Stora salen påbörjades efterhand dans till storbandsjazz, men dessa toner överröstades av den drygt fyrtiohövdade manskör som sammansvetsats under några magiska hösttimmar. I princip alla klassiska manskörssånger, från "Manskörsprisma" och äldre sångböcker, samt dagens nykomposition framfördes på ett synnerligen entusiastiskt och kraftfullt sätt. Kvällen avslutades av rödkindade, och kanske något hesa, sångare på värdigt vis vid 02-tiden.

- Jubileumssidan -