Uppsala har ett 500-årigt arv som studentstad. Varje termin kommer unga främlingar från när och fjärran för att lära och leva tillsammans. Och festa - enligt traditionerna.
Där har punschen sin givna plats, ljuv och sval . . .
Att sjunga och festa är nästan lika viktigt som studierna och på våren når festandet sin kulmen med Valborgsmässofirande, Vårbal - och - Manskörsfestival.

En dag i början av maj på Norrlands Nation har över 300 personer mött upp för att se och höra Uppsala studentnationers förenade manskörer sjunga in våren i manskörsfestivalen KAPRIS.
Några timmar senare har ett 70-tal av de drygt 100 sångarna satt sig runt långbord på Gotlands Nation för att äta traditionell manskörsmiddag.
Matsalens ena långsida vetter mot Fyrisån, som delar Uppsala i väster och öster. På andra långsidan hänger porträtt av gamla inspektorer som med stränga blickar kontrollerar att festligheterna går rätt till. De avlidna inspektorerna lär trots sina allvarliga miner inte bli besvikna på kvällens stoj.
Kaprissångarna är traditionsenligt frackklädda med studentmössor på huvudet, det känns som att vara i ett studentmuseum från 1900-talets början. Först när man tittar närmare märker man att somliga har mer tidsenliga attribut som långt hår och hål i örat.
Middagen har satt igång, kavring med gubbröra på tallriken och nubbe i glaset. Kvällens sånganförare ställer sig upp och manar till sång och tar fram sin stämgaffel.
- .. låt oss sjunga .. "Sveriges flagga"!
Det sorlar i lokalen - plötslig tystnad - en snabb inandning, lugnet före stormen. Sedan välljudande nationalromantisk sång. Alla sjunger av hjärtans lust och det låter fint på det sätt som manskörssång låter fint. Hurtigt, flerstämmigt och glatt. Och nationalromantiskt.
"Skååååål!" Efter sången tar middagssorlet vid igen. Majoriteten av sångerna under middagen är snapsvisor. Det ska helst vara lite svårdrucket i nubbeglaset: Beska Droppar, O.P. Andersson och Skåne.

Tradition och kultur är viktigt i studentfestandet. För det är sällskapstörst och kultur som fört sångarna hit. Att man har någonting gemensamt trots att man pluggar olika saker, är i olika åldrar och kommer från olika delar av landet. Det uppstår ett sorts samhälle i samhället, med egna regler institutioner och värderingar.
Om militärtjänstgöringen gör män av pojkar så är det i studentlivet som männen blir Herrar.
Förutom själva universitetets kunskapsförmedling, odlar nationslivet ädla ideal och savoir faire. Som ett träningsläger i gentlemannaskap, kvickhet, cigarrrökning och spritkunnande.
Och sång, för vissa, och körsången blir en förbrödrande verksamhet.

För den oinvigde verkar Uppsalastudentens liv krångligt och fyllt av byråkratiska instanser. Den studerande ska tillhöra en av de 13 nationer som representerar olika delar av Sverige. Dessa nationer ser som sin uppgift att skapa drägliga levnadsförhållanden, samt festverksamheter åt sina medlemmar. Största nationen är Norrlands med sina 5800 medlemmar och den minsta, Gotlands med 600 medlemmar.

Ute i matsalen stäms det åter upp till sång. Det är den första vinsången. Har man manskör på middag sjungs alla dryckers lov. "Vinets lov", liksom "Das Königslied", högtysk vinhyllning från den tid då svenska studenter hade tyska, inte engelska som andra språk.
Det börjar lukta cigarr från matsalen.
Varmrätten är färdigäten och herrarna har börjat bolma på bjudcigarrerna. I väntan på punschen, studentromantikerns aqua vitae och ständigt föremål för animerade debatter: Caloric eller Grönstedt, Platins eller Carlshamns flaggpunsch.
Det finns förstås entusiastföreningar för punsch, som för så mycket annat här i Uppsala. Östgöta Nation har en punschorden som heter Punschmuggarna och Värmlands Nation har en egen punsch, seg som sirap. På Gästrike-Hälsinge Nation finns sällskapet Arrakademien som träffas årligen för att dricka den gula drycken under ordnade former. För att markera tillhörighet bär medlemmarna en gul väst under fracken.

När punschen kommer sjunger man "Punschen kommer", som på en vanlig studentskiva, fast tjusigare, flerstämmigt och rent, vid reprisen tar man varandra runt armbågarna och gungar i sidled. Det finns en uppsjö av punschvisor och normalt tar man två-tre stycken.
Lokalen blir dimmig av cigarrök, dirigenten knäpper på sin stämgaffel, letar toner.
Nu ska det tränas serenader inför Vårbalen. Vårbalen är Uppsala studenters riktiga  festkväll. Natten innan den stora festen går nationernas manskörer omkring och uppsöker bordsdamernas härbärgen, där de sjunger serenader nedanför fönstret. Flickorna får inte visa sig, utan ska ge bevis på sin uppskattning enligt traditionen: Tända ett ljus i fönstret och efter serenaden hala ner en flaska punsch till de glada sångarne. Eftersom en nations manskör består av runt 20 man blir det en hel del punschflaskor för att hålla modet uppe på körsångarna under den långa vandringen och det myckna sjungandet.
De fnittrande serveringsflickorna får sig en rejäl försmak när 70 frackklädda gossar prövar några förföriska sånger på dem. Där står herrarne med hjärtat i hand och medaljer på bröstet, händerna utsträckta och ögonbrynen bedjande suktande, smäktande . . .

När serenadsången är färdig är det dags för kvällens sista sång: "O, gamla klang och jubeltid", som handlar om ungdomens glöd och glädje. Och om det dystropiska livet efter studierna. Sångarna ställer sig upp i olika formationer de bankar i borden, ställer sig på stolarna och håller varandras händer (broderligt!) i denna flyktiga stund av studentikost glädjerus.
Man blir törstig av att sjunga och röka cigarr. Snart skyndas det till baren för att dricka Gin&Tonic, öl och whisky. Man positionerar sig i små nationsvisa klickar. - Kommer det några till damsläppet? undrar någon.
Det förekommer damer, dock senare på kvällen. Stämningen blir lätt surrealistisk, 70 frackklädda män väntande på damsällskap, medan en orkester från ett annat årtionde riggar sina instrument. Så fort man börjat släppa in den kvinnliga fägringen börjar dansen. Med rejäla kliv navigerar kavaljererna sina partners till tonerna av luftig jazz. Nu börjar festen, men den slutar för oss. Trots att vi inte har studerat vid Uppsala Universitet kan vi resten: den levande orkestern har satt igång, dansen har börjat, damer bjuds upp och bjuds på drinkar.
Och då är det varken rättvist eller anständigt att vara nykter och tjuvkika.
Gutår!