foton: P-G Norman
|
Festkrönika av CVPG, med bidrag av flera. Utrymmesmässigt fylldes inte gamla salen (ett 60-tal CV-ister och ett antal damer), men salens imponerande luftvolym sattes i svängning in till sista kubikcentimeter varje gång någon, ibland nog så självpåtagen, sånganförare tog sig an sitt verk. Jubileumsgeneralen och Toastmastern Peder Lidström hade, åtminstone till en början, järngrepp på tillställningen. Flink serveringspersonal ombesörjde det lekamliga på ett mycket förtjänstfullt sätt. Webbnisse läste ett antal inkomna hyllningstelegram varav det som väckte mest muntration kom från 1:e tenoren (Magnificus) CVe Ola Normark, numera boende i Sundsvall. Ett antal gåvor överräcktes. En mycket uppskattad gåva var sex helbuteljer av den alldeles nyutkomna Upsala Högtidsaquavit signerad "Lillebrorföreningen Orphei Drängar" (som fyller 150 först hösten 2003). Hembygdsföreningen Jamtamot uppvaktade, som nationens äldsta landskapsförening, 150-åringen med tal och sång och med ett notställ som omgjorts till ljushållare. CVO - Uffe - överräckte punschflaskor inklusive graverade muggar till Maestro - CVD - Thomas, Jubileumsgeneral samt CVO-emeriti. Flest gåvor utdelades av den mest förtjänte (!), nämligen Maestro själv i form av ett antal Robban Broberg-CD (inspelad 1994) med CV-inslag. Uppsala Blåsarsinfonietta hyllade CV med en variant av "Stockholm i mitt hjärta", nämligen "CV i vårt hjärta" med slutraden "en blandning av rent och falskt". Många tal hölls under kvällen: CVD emeritus Christopher höll, via Jubileumsgeneralen Peder, ett Jubileumstal som inkommit via e-post från universitetet i Oxford. Norrlands nations Förste kurator Björn Westerlund höll ett tal till CV och sjöng efter anmaning av CVO en sång (vilken?) och belönades efter detta med CV-nål och CV-band samt upptogs därefter som Honoris Causa i Chorus Virorum. Andre basen Anders Thor dekorerades även han efter galant genomförd insjungning med CV-nål. CVD emeritus Mikael Nehrer gav en tillbakablick på CV:s uppblomstrande verksamhet under det tidiga 1990-talet. CVO emeritus "Gamm-Johan" talade också (länge:) och bars slutligen ut. Konstellationen Sjölander (magistern), Norman (glunten) och Nehrer (piano) vaknade till efter fem år i ide och levererade ett par Gluntar i jubileumsklädnad: n:o 1 - "Minns du hur ödet" och n:o 3 - "CV är bäst". "CVO-kvartetten", under ledning av Johan Bergsten, bidrog också med några av de sina smash-hits från nationens vårbaler och höstfester: "Min hustrus skål", "Jag vill vara tvålen i ditt badkar" och "En trumpet, en klarinett och en gammaldags bas". När mat, tal och övriga ceremonier var avklarade och alla var lagom uppsjungna (!) sjöngs som alltid CV-versionen av "Gamla klang" och därefter begav sig CV ut på kravallsjungningsturné. Först måste Blåsarsinfoniettan i Inre Läs bestraffas. Sedan hyllades chefen för "Lillebror" (d.v.s. Robert Sund) från nationens balkong mot hans öppna fönster, tvärsöver Fyrisån. Personalsexan samt en och annan fest som bara råkade vara i huset lyckliggjordes också. Väl tillbaka i Gamla salen kulminerade kvällen när CV formerade en sluten cirkel runt pianot. Maestro och Ernst Rolf! Inkomna "telegram": From: Christopher Lagerqvist christopher.lagerqvist@history.oxford.ac.uk ÄRADE SÅNGARBRÖDER AV CHORUS VIRORUM! Sänder härmed de bästa av hälsningar och gratulationer från Oxford och Drottningadömet till Uppsala och Konungariket! Att studera vid Riksuniversitetet är förknippat med unika förmåner och för- delar - men också ansvar och förpliktelser. Vi ska inte bara - om än på ett småskaligt sätt - bidra till universitetets långsiktiga utveckling, utan också njuta av och aktivt deltaga i en blomstrande student-livskultur. Nationslivet är i sammanhanget inte minst viktigt. Mina intryck och erfaren- heter från University of Oxford förstärker denna bild och ställs i klar kontrast till den nutida utbildningspolitiken, som har sett till att det praktiskt taget finns en högskola - eller ett Åsa Nisse-universitet, som vissa i församlingen säkert föredrar att kalla dem - bakom varje knut och därmed en professor i var och varannan buske. I djup ödmjukhet får Uppsala- studenten nöja sig med att konstatera att vi i Uppsala förvaltar ett unikt och månghundraårigt kulturarv. En livskraftig del av Uppsalas ovärderliga kulturskatt utgörs av manskörs- sången. Norrlands Nations manskör Chorus Virorum stoltserar inte bara med Uppsalas äldsta nu aktiva manskörstradition, utan erbjuder även en rik och välutvecklad musikalisk bildningstradition och gemenskap. Detta garanteras inte minst av dirigent Strömbergs taktfulla precision och professionalism. Chorus Virorums inslag av allt från sångare i "lillebrors-kören" Orphei Drängar till seriösa och intresserade amatörer, sätter en krydda på tillvaron som - inte minst utifrån ett dirigentperspektiv - måste sammanfattas som synnerligen musikaliskt intressant och nervkittlande. Kärleken till flickan, flaskan och - inte minst viktigt - fosterlandet utgör, som alla församlade i afton känner till, manskörskonstens självklara adelsmärke! Lägg därtill frasen "bäst när det gäller" och beskrivningen av Chorus Virorum är fulländad! Låt mig därför, avslutningsvis, gratulera 150-åringen samt passa på och be- klaga att jag inte kunde närvara under kvällens högtidsmiddag. Visserligen har jag själv försatt mig i denna situation genom mina egna prioriteringar, men jag försäkrar Er att det inte alltid är lätt att välja mellan ädelstenar och guldtackor. Med förhoppningar om ett snart återseende. Oxford, Första dagen av Hilary Term Högaktningsfulla hälsningar från sångarbroder Christopher Lagerqvist |